hummingbirds

Hej hopp. Nu sitter jag på Hässleholms central i 40 minuter och väntar på tåget till lilla Bromölla. Har under veckan varit i Skövde, festat lite, träffat söta vänner lite (<3), åkt till älskade dalarna och tillbaka samt råkat ut för matförgiftning. Så i lördags när jag skulle tillbaka till Skövde fick jag sitta och kräkas och hulka i bilen i 3 timmar, och på kvällen när alla homies hinkade tequila och bärs fick jag vackert ligga hemma i sängen och försöka få i mig Ramlösa och proviva. Inte kul. Känner mig fortfarande rätt sliten och magsäcken som den fått rakblad och rivjärn både upp och ner i sig. Men är rätt nöjd med veckan och framför allt glad att få träffa baby snart efter en vecka ifrån varann. Är fortfarande sådär löjligt kär och kelig men hey det är najs.

Peace och puss och kram och allt sånt där

Sitter på tåget i nässjö, sakta men säkert tar jag mig mot hemlandet. Har haft en sjuk helg:

I fredags var vi i kristianstad och tittade på Karl-Oskars duktiga band. Drogfri spelning men fuck authority säger vi, blev både det ena och det andra. Efterfest hos söta Malin med skojiga pågar.

I lördags brände vi ut i Smålandsskogen på någon slags hemmaparty-50årskalas-stubbafest mashup. Kort och gott, det fanns en helstekt gris på grillen (nasty), en traktor på uppfarten och 45 liter hembränt. Samt en skottkärra med öl. Skönt häng, nästan så man trodde man var hemma i Skaraborg.

Är lite sliten men glad, saknar min pojke men längtar efter vänner, mamma och vovven.

Ja. Tjing!

Jag är rädd att inte veta vem jag är och vad jag vill
och jag är rädd att frågan inte har något svar
Jag är rädd för att bli sittande med Volvo, man och barn men lika rädd för att bli lämnad ensam kvar
Och vilken chef vill ha en hypokondrisk underställd
som sjukanmäler sig på detta vis:
”Förlåt men jag tror inte jag kan komma idag
för jag har en existensiell och elak kris”?
Så vad gör man med sin rädsla om man inte får vara rädd? När ens egna blivit mammas ideal?
När man ligger ensam, misslyckad och gråter i sin bädd? När man inte alls vill vara Fröken Normal?

Ledig dag, lite sol, lite hundar, lite plugg, lite tv, lite glass. Eller ja, rätt mycket glass var det ju. Whatever.

Har blivit så lat. Kommer sluta med att jag är rund som en boll... Skärpning!

Sitter på tåget ner till Köpenhamn med Karl-Oskar, Jacob, Martin och Nicke och dricker en öl. Lyssnar på färger på natten och är kär. Livet äger så mycket!

här kommer bot, här kommer bättring
med ett underbart liv i släptåg
nu jävlar är du fri
jag ska vara som bergen
du är en glasbit i sanden
du är det radioaktiva regnet
du är olja på stranden
jag förvandlar dig till damm

Livet är fett. Glider runt i skånska solen, pluggar lite kemi, kör bil (körkort fuck yeah), busar med min baby, chillar i Håkanryd med pals, lyssnar på Kents nya, dricker öl och njuter. Skaffar nya vänner och saknar gamla. På lördag ska vi till Danmark. Idag ska vi på bio.

Peace out mina sötnosar

röda maj, värmen erövrar stan
bland fanor, stöveltramp
hör jag din puls
det är då jag önskar att jag kunde stanna tiden
tysta alla nätverk, stoppa trafiken
en stilla bön om lugn igen
att kunna ta besvikelsen

Hej. Nu sitter jag i Bromölla och skriver CV, dricker te och gosar med två knasiga vovvar. Pluggar kemi like a boss. Börjar bli dags att anmäla sig till högskoleprovet nu också... hm.

Saknar min Fia.

Peace

Hej på er. Det var ett tag sen. Vad har jag hållt på med egentligen? Jag har jobbat, jag har firat jul hemma och nyår i Skåne med en fin släkt, jag har kramats med min söta pojke, jag har åkt en jävla massa tåg. Vilket jag också gör nu.

Det är ju ett nytt år nu också. Så jag ska göra som många andra och sammanfatta det där jäkla 2011, mest för att kunna läsa det om ett tag och känna att det liksom går bättre nu, hehe.

Januari minns jag inte mycket av för jag var full typ hela tiden. Hur jag lyckades kombinera det med att hinna klart med det berg av skolarbete som måste varit djävulens verk, är ett mysterium. Men jag gjorde det! Var i Göteborg och såg Architects, The Devil Wears Prada och Bring Me The Horizon också. Det var fett.
Februari var månaden då det var kallt, både utomhus och i min själ. Började förstå vilka grova misstag jag gjort under hösten 2010. Träffade Markus och började bli kär.
I mars handlade det mest om skolan. Hade mina mocks och fick pinsamt låga resultat, och ingen inklusive mig själv tänkte särskilt höga tankar om mig vad gällde att klara IB.
April var månaden jag och Markus började träffas på allvar. Jävligt många fester i Adams lokal, det var faktiskt najs nu såhär i efterhand. Var nästan lycklig. Revision period i skolan vilket innebar att det var en jävla massa plugg. Och vet ni, jag pluggade. Bet ihop.
I maj var jag och Markus tillsammans, final exams började och jag var sjukt målmedveten om att spöa skiten ur alla de där förbannade proven. Tänkte bara på en sak: att slippa gå om ett år i helvetesprogrammet. Klippte av mitt långa hår till hälften, vilket var jävligt fult men jävligt behövligt. Fyllde 19 men brydde mig inte så mycket om det.
Juni var lätt en av topparna 2011. Proven var slut, en månads ledighet till studenten, var full och lycklig. Mycket öl, bad, grill och Markus. Studenten var helt fantastisk. Metaltown var metal och gött trots regn, Peace and love där i slutet var också skitbra, spårat och härjigt.
I juli var det sommar och det är alltid najs. Var full och glad, fick mina betyg och chockade alla med mycket mer poäng än någon vågat hoppas på. Blev också en spontantripp till Lysekil med ett spårat gäng. Vi tältade på en klippa, badade i havet, drack öl och hade upptåg. Det bästa var att resan var typ helt gratis, vill man så går det att leva fattigt!
I augusti var jag arbetslös och utfattig. Hade inget annat att göra än att börja övningsköra. I slutet på månaden började jag på det mest hatade jobbet jag någonsin haft och mådde skit.
September var en, såhär i efterhand dramatisk månad. Jobbade som telefonförsäljare och hatade varje sekund. I slutet tog ödet tag om mitt liv och en spontan utgång slutade med en bussfärd till Skåne mitt i natten med han jag vet är mitt livs kärlek.
Oktober började med att jag och Markus gjort slut som ovänner och jag hade dåligt samvete men visste att jag gjort det som var bäst för mig. Slutade på releasy, och började känna hopp om livet igen.
November, din jävel. Brukar alltid vara den värsta månaden på hela året men denna gång var det precis tvärt om. Träffade min Karl-Oskar mer och mer och vi blev tillsammans, det vi alltid vetat att vi ska vara. Pusslet föll på plats. Fick nytt jobb också, som städare. Inte så livat men hey.
December kan beskrivas som magisk. Fattade bara inte att det var sant, att det var jag och Karl-Oskar och att man kunde känna något så starkt. Det gör jag fortfarande inte. Utvidgade mina vyer vad gäller Skåne och Blekinge, och blev kär i tillvaron. Julen var lugn, nyår däremot rolig och spårad med en skånsk gapig och festlig släkt.
Året allt som allt var botten först, blev bättre och sedan sprängdes alla gränser för vad jag trodde lycka var.

Och det nya året? Stora livsförändringar, Skåne och en jävla massa kärlek är vad jag tror och hoppas på. Peace

Det känns som om hela världen fått ett helt nytt ljus över sig och man ser allt runt omkring en med andra ögon. Det jobbiga ligger kvar där ute men inget skrämmer mig nu, inget kan ta över mig igen för jag bär hela tiden med mig något som skyddar mot all ondska och förtvivlan. Kalla det hopp, kalla det en vägvisare eller framtidstro. Jag kallar det iallafall kärlek.

Har en sån dag när man inte har någon energi, livslust, vilja, driv, kreativitet, aptit eller någonting alls. Det har man ju ibland. Eller hur?

Tåg, körkortsteori, Kent, lösgodis, julmust. Har haft ännu en överjordiskt bra helg med mitt livs kärlek. Det var allt. Peace

Badar badkar och pluggar körkortsteori. Plus minus noll typ. Har haft världens bästa helg, är så lycklig så jag spyr snart.

Vem hade kunnat ana att det skulle sluta såhär, seriöst. Trodde detta bara var sånt jag drömt om ibland, känns fortfarande så men har en känsla av att det här är så jävla på riktigt.

Eller egentligen, vem säger att det slutar såhär? Det är bara början. På något fantastiskt.

... tycker synd om alla stackare som läser allt trams jag skriver. Lär ju inte vara någon som fattar vad det står. Kanske Fia.

Iallafall. Livet äger, nu ska jag fightas med teorin lite till, peace

you are the hole in my head
you are the space in my bed
you are the silence in between
what I thought and what I said
you are the night time fear
you are the morning when it's clear
when it's over you're the start
you're my head, you're my heart

Bakfull. Som i helvete.

Sitter och kollar på Mitt stora feta syrianska bröllop, dricker tranbärsjuice och försöker överleva denna dag. Saknar mitt hjärta också.

Upp och jobba imorgon klockan 6, ser inte fram emot det... Jobbet är liksom okej men det är inte mänskligt att gå upp klockan fem i min värld. Bara att vänja sig i guess.

Snart kommer mamma med chips och julmust. Ska dö lite mer nu hej